Jag tänkte bara uppdatera lite snabbt innan jag drar igång hårfönen.

Jag har spenderat hela helgen hemma hos älsklingen så idag tänkte jag träffa Johanna,

ska bara fixa till mig lite och sedan rullar jag hem till henne. Ikväll kanske det blir

att förtära lite alkohol, men vi får se hur det blir med det. Jag kom hem till väldigt dåliga nyheter och sorg förvandlas lätt till ilska när alkohol är inblandat. Men samtidigt så skulle lite tid med ett gäng härliga människor kunna förbättra tillvaron rejält.

Du får ha det så bra där uppe i himlen, nu får du återförenas med din älskade Stina.

Vi kommer att sakna dig här nere på jorden. Vila i frid så ses vi snart!

Varit vaken i en timme och det känns fortfarande som att jag sover...

Det blev en lång natt med mycket alkohol, men det blev ändå en lyckad kväll.

Min mage skriker efter kebab så jag får väl fixa fram det på något vis,

ni får ha en bra dag så hörs vi! Puss

En gammal bild tagen ur arkivet. Ett gäng slitna tonåringar på menyn..

Så var det lördag, jag hoppas att denna har något trevligt att bjuda på!

Gårdagen blev jätte mysig, jag och älsklingen köpte lite gott till kvällen och så drog vi

med oss Jack hem också. Vi fixade käk och sen blev det filmkväll med Rebecca och

Niklas också så det blev lyckat. Billy håller på och städar ur bilen så sen åker vi till mig för att duscha osv och sedan blir det städning utav hela huset. Jag ska försöka tjata till mig lite tacos till ikväll, vi får se hur det går med den saken! Puss så länge.

Börjar väl som på fejjan.. Jag ångrar inte för en sekund att jag gick till skolan idag!

Inte nog med all glädje som mina vänner spred runt sig idag så fick jag även väldigt

uppiggande responser till några arbeten vi haft nu. Två glasklara VG'n på So-provet och dessutom två VG'n plus två MVG'n i Engelska. Det känns riktigt bra faktiskt! Jag klarade dessutom provet i Matte, jag vet att jag har mer att ge i matten. Jag kan ju, jag förstår och jag kan, men när det gäller att vrida och vända på läsuppgifter så är det kört. Nåväl, jag har några månader kvar att visa vad jag går för och enligt min SYV så ska jag klara av att komma in på Ekonomi. Det enda jag behöver är mer närvaro och högre krav på mig själv, då kommer jag att fixa det här!

Jag fick sällskap halva vägen hem utav fyra otroligt saknade pojkar, under dessa tre

år på Lindbo så har dem inte förändrats det minsta! Iallafall inte mentalt. Det kommer

upp några bilder och möjligtvis en video senare. Nu ska jag dricka mitt te och invänta

min älskling för en myskväll med lite gott att äta och en massa pussar!!

Sprang iväg mot stationära med USB-minnet i högsta hugg, vilket resulterade i att jag

fick med mig några väldigt gamla bilder som min pappa precis scannat in. Lycka!

En glad liten tjej med sina kära syskon!

Ännu en glad liten tjej med sina kära syskon, dock några år äldre!

Och så en bild som väcker väldigt mycket känslor och minnen.

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig! Jag hoppas att du har det bra!<3

You never needed any help

You sold me out to save yourself

Tänkte bara dyka in med ett "Godmorgon!", huvudet och halsen är inte i bästa skick

och febern verkar inte vilja sjunka. Men jag ska släpa mig själv till sjukgymnasten

idag ändå, känner att jag behöver få lite massage osv. Missat allt för många besök.

Jag har tankat datorn med några filmer så nu ska jag mysa ned mig med något varmt

och vila upp mig ordentligt. Nu jävlar ska jag krya på mig själv!!

Ju äldre man blir, ju mer inser man att vuxenlivet inte alltid är perfekt.

Jag kan ärligt säga att för två år sedan, så trodde jag att de vuxna var fläckfria.

Det kanske var för att jag aldrig riktigt tog mig tid till att tänka på hur dem lever, tänker eller hur dem fungerar i över huvud taget. Vissa dagar längtar jag något otroligt efter att få vara vuxen, man får göra alla beslut själv, man får handla den mat man vill, man har sina egna regler osv osv.. Men känslomässigt så förändras ju nästintill ingenting, man riskerar fortfarande att få hjärtat krossat på många olika sätt. Vänner kan fortfarande försvinna, fast kanske inte via lögner och svek som förut. Så vad är det vi längtar efter så himla mycket, egentligen? Och vad fick mig att tro att vuxenlivet är så mycket enklare? Jag ser varje dag att många vuxna i min närhet, genomgår en svår period eller har olika problem. Det kan vara så illa som ett rop på hjälp. Visserligen händer det mycket oftare att mina vänner kämpar sig igenom svåra perioder, men det är något man är van vid. Man tar det inte på samma sätt som när man ser en vuxen ledsen, iallafall inte jag. Jag vill växa upp, jag vill gå igenom tuffa saker som kan ge mig enorm lärdom. Jag vill stöta på idioter, för att sedan lära mig känna igen dem. Men samtidigt så vill jag inte göra det då jag riskerar att förlora mina nära på vägen. Allting är kanske inte som man trott som liten men bara för att man är liten, så tror man inte fel. Citat tagen från en klok, enormt saknad vän.

- "Målet är inget, vägen är allt"